GMOs dolda agenda-hur ser den ut?

Runt om i världen, i de länder där GMO används, finns ett lokalt motstånd. Ibland organiserat som folkrörelser, ibland uppbackat av fria forskare som värnar om miljön och människorna. Men även i de länder som ännu inte ”drabbats” av GMO finns forskare, politiker, NGOs och pålästa människor som bestämt tar avstånd från GMO.

Det är i de flesta fall demokratiska församlingar som tagit beslutet att utropa GMO-fria-zoner. Idag finns ca 4 500 st inom EU. Att ignorera denna globala folkrörelse är djupt odemokratiskt men också oansvarigt. För även om deras röster drunknar i kemiföretagens lobbyverksamhet, har de något viktigt att berätta för oss. Något som kan få betydelse för allas vår hälsa och vår framtid.

Det är sorgligt att se hur GMO-förespråkarna applåderas och lyfts fram av journalister som kallar sig vetenskapsjournalister. Vetenskap, är inte det att bevisa och motbevisa, fastslå på logiska grunder? Journalistik, handlar inte det om att opartiskt och kritiskt granska? Ställa de avslöjande frågorna som vi alla behöver få svar på?

Ibland undrar man.

Låt mig först för tydlighetens skull slå fast några begrepp som jag kommer att använda i denna skrivning. GMO betyder här växter och djur som är genetiskt modifierade. Detta omfattar alltså inte medicintillverkning. Tillverkning av vitaminer och andra foderpreparat som produceras med genteknik är också en stor och minst lika viktig fråga, men den får vi ta en annan gång. Genteknikföretagen kallas genomgående kemiföretag, eftersom det är deras branschtillhörighet. Konventionell odling använder konstgödsel (Sverige 100 % import), foder (Sv. 80 % imp) mixat med GMO och kemiska bekämpningsmedel (Sv. 100 % imp).

Ekologisk odling i den här skrivningen får utgöra ett samlingsbegrepp för ekologiska, organiska och biodynamiska odlingssystem. (KRAV-certifierade, EU-eko, Demeter och andra certifieringar genom IFOAM)

Enligt GMO-förespråkare är gentekniken en positiv ”evighetsmaskin” eller ”perpetuum mobile”. Det kan låta som den slutgiltiga lösningen – utan näringsämnen, gifter och vatten ska GMO kunna försörja världens svältande befolkning. Det låter för bra för att vara sant. Det är det. En rad viktiga frågor försvinner i sagan om GMO som lösningen på alla problem:

Har GMO inga bieffekter?                   
Finns ingen risk för spridning av resistens? Vilka är effekterna på den biologiska mångfalden? Har de kemikalier som används i odlingen inga negativa konsekvenser?

Och den kanske allra viktigaste frågan: Vem tjänar egentligen på GMO?

Är det den fattiga flerbarnsfamiljen i tredje världen, är det vi stressade storstadsmänniskor som inte hinner få i oss alla näringsämnen till middagen, eller är det de stora kemiföretagen som vill bli ännu större?

Den första frågan kan vi besvara med en gång. Jo, det finns bieffekter och våra bin har redan fått ta konsekvenserna. Bidöd, angrepp av sjukdomar och kvalster, minskad biologisk mångfald, med färre blommande växter, GMO-kontaminerad honung, kemikalier i vaxet, etc.

Vi vet att den totala användningen av kemikalier inom den konventionella odlingen ökar hela tiden. Med GMO ökar kemikalieanvändningen ännu mer, eftersom det är kemiföretagens affärsidé. Kemikalierna används rikligt i spannmålsodling, fruktodling och grönsaker hos oss i våra öppna landskap i Sverige. Närproducerat är konventionell odling med gifter. Det finns mer kemikalier i maten än du anar! Ingen i Sverige har totalkoll.

En av jordbruksindustrins främsta maktfaktorer är ledningen vid Sveriges lantbruksuniversitet, SLU. De har tydligt deklarerat i en artikel att man följer ”huvudspåret”, dvs den konventionella odlingens principer, för att det ”vilar på en stark vetenskaplig grund”.

SLU har uttunnat allt vad forskning och försök heter om de ekologiska produktionssystem, med ovanstående motivering, trots att konsumenternas efterfrågan ökar konstant. Några forskare stretar på med ekoforskning, men får leta efter pengarna.

En grupp av de ledande professorerna vid SLU går frekvent ut med angrepp på den ekologiska odlingen. Varför?

Öronmärkta pengar från Riksdagen till ekologisk forskning, omfördelas “innanför grindarna” på SLU. Det fördelas till projekt med nya definitioner av begreppen. Just nu försöker ledningen vid SLU lansera en omdefiniering av begreppet “uthålligt”. Det anpassas för även innefatta konventionell odling! Varför?

Den ekologiska odlingen anses inte effektiv nog och den har, enligt motståndarna, negativa miljöeffekter. Vidare skriver man: ”SLU forskar för att kunna ge kunskapsunderlag bl.a. i frågor om vilka system som är de mest uthålliga”. 

En naturlig följdfråga, även för en vetenskapsjournalist, borde kanske vara:

Hur kan man på vetenskapligt vis jämföra olika odlingssystem och utvärdera för och nackdelar, om det inte existerar en konsekvent forskning om ekologisk odling?

Detta agerande av SLU är tvärtemot Johannesburgs-rapporten, IAASTD (International Assessment of Agricultural Knowledge, Sience and Technology for Development) en rapport, skriven av 400 forskare från 30 länder. Bakom rapporten stod FAO, GEF, UNDP, UNEP, UNECO, Världsbanken och WHO. Det är den bredaste utvärdering av odlingssystem som någonsin gjorts. (Länkar till IAASTD finns på www.biodynamisk.se)

I den rapporten säger man: ”Vi måste utveckla ekologiska odlingssystem som bygger på beprövad kunskap och ekosystemtjänster, gröna produkter, nya betalningsprinciper till jordbrukarna, uthålliga system för fiske och skog, ekologisk odling och stärkandet av lokala marknader.”

Forskarna i rapporten gav GM-grödor, som de nu praktiseras, en obetydlig roll för att kunna föda de hungrande i större skala. Professor Robert Watson, chef för IAASTDs sekretariat skriver vidare: ”Bedömning av teknologins (GM) utveckling i efterhand, informationen är anekdotisk och motsägelsefull, stor osäkerhet råder om möjliga fördelar och oundvikliga skador.”

Varken SLUs ledning, vetenskapsjournalister, forskare och företagare som är tillskyndare av GM-tekniken tycks ha tagit del av denna rapport. Varför?

En spännande följdfråga skulle kunna vara: Hur mycket pengar kommer in till SLU från dessa kemiföretag och de stiftelser de har del i?

Vi, som har sysslat med dessa frågor som odlare, forskare, miljömedvetna, konsumenter och politiker, börjar misstänka att det finns andra drivkrafter, som exempelvis ekonomiska, bakom strategin att inrikta sig på konventionella odlingssystem och GMO.

Några andra motiv än ekonomiska för att tunna ut den ekologiska forskningen kan vi inte se, när hela samhället i övrigt, politiker och i synnerhet konsumenter vill ha mer ekologiska livsmedel! Men det finns inga pengar ”runt om” den ekologiska odlingen.

Vi är skyldiga att se allvaret i denna fråga omgående. Dels av demokratiska skäl, dels av hälsoskäl. Vi får inte låta oss luras av den ekonomiska agendan. Kemiföretag får inte kontrollera vår matproduktion.

Den dolda agendan
Kan det finnas en dold agenda, och vem skulle gynnas av den?
På vilket sätt ska GMO kunna lösa frågan om världssvälten?
Hur ska man kunna hindra spridning av genetiska egenskaper som inte ska sprida sig, men som sprider sig ändå?
Hur ska vi rätta till de ekologiska problem/katastrofer som GMO redan skapat?

Kolla gärna på detta klipp: GMO-fritt kött på City Gross

”Ekolasse”
Lasse Hellander
Ekoodlare och
Verksamhetsledare
Sv. Biodynamiska föreningen

Jordbruksverkets seminarium om GMO-risker gav konsumentkritik

Jordbruksverket inbjöd till ett så kallat ”dialogseminarium” om GMO. Man ville ha en dialog med andra aktörer i samhället, inklusive motståndarna. Medarrangörer var Livsmedelsverket, Naturvårdsverket och Gentekniknämnden.

Uppläggningen av seminariet var lite underligt. Första delen var en ”försvarsförklaring” från de tre närvarande statliga verken som är ansvariga för att GMO tillåts i Sverige. Naturvårdsverket lämnade återbud pga sjukdom!? Det handlade om risker, riskbedömning och riskhantering med GMO, med ett fiktivt exempel. Man ville med all tydlighet visa att man handlat korrekt i sitt arbete med GMO. Egentligen ett försvarsupplägg som inte skulle kunna ifrågasättas. Det fanns inga luckor i deras handlande eller strategi, ville de visa.

Till lunchuppehållet kryddades tillställningen med redovisning av en gammal attitydundersökning, som visserligen beskrev att svenskarna tyckte att GMO i den gröna sektorn var farligare än terrorism. Men det var ju väldigt få som tyckte att GMO var farligt, så det var i stort sett försumbart. Men inom medicinska forskningen var det OK med genteknik.

Lunchen bestod av snabbuppfödd kycklingfilé, stor och mörad, för den var säkert inte ekologisk!

Som bidrag efter lunch, risk för ”paltkoma”, uppträdde en chefsöverläkare i psykiatri som underhållare, David Eberhard. Han raljerade med svenskarnas rädsla och föreställningar. Han tyckte (diagnos?) att hela svenska folket borde gå i kognitiv terapi, pga överdriven vardagsrädsla i ett trygghetsnarkomanernas land, Sverige.

Rune Kalf-Hansen ställde några befogade, avklädande och raka frågor till David E efter hans anförande: Vad gör du här? Vilken uppgift har du i det här sammanhanget? Vad är syftet med ditt bidrag? Frågor som vi alla kritiker instämde helt i.

David E blev egentligen honom svaret skyldig!

Man kan man tolka Davids inlägg på två sätt.

1. Han hade till uppgift att omyndigförklara oss kritiker till GMO. Vi led av trygghetsnarkomani! Vi förstorade de minimala riskerna (enligt myndigheterna) som finns med GMO och ville stoppa något som var bra – enligt de arrangerande verken.

2. En annan tolkning av hans inlägg kan också göras enligt följande: David E försökte bevisa med flera exempel att information från statliga verk, inte alltid var grundad på någon egentlig risk, eller faktiskt statistiskt utfall i verkligheten. Därför skulle man inte bry sig om informationen att snus och annat var farligt.

Om vi väljer den andra tolkningen ska man därför inte bry sig om de arrangerande verkens minimering av de obetydliga riskerna med GMO, och i stället se att det finns risker som man inte lyft fram i debatt, regler och beslutsprocesser. Slutsatsen skulle då bli att vi måste fortsätta motståndet – för det finns stora risker med GMO.

Dialogen som man inbjudit till inskränkte sig till en paneldebatt med filmade frågor från Hötorget i Stockholm. Personer som man inte visste vilka bakomliggande kunskaper de hade om GMO, gjorde uttalanden i alldeles för många exempel. Allt tog lång tid. Den femte frågan hann man inte ens med.

Balansen i panelen var lite haltande: Sveriges konsumenter emot GMO, Naturskyddsföreningen som inte ville vara kategoriskt negativa till GMO, och tre förespråkare för GMO, från KSLA, Gentekniknämnden och LRF.

Publiken, ja vi trängde oss in i debatten de sista 40 minuterna på en hel dag.

Vi måste nog göra ett eget seminarium som är mera balanserat, med inlägg/bidrag från motståndarna redan i föredragen före DIALOGEN, om det ska kallas för dialog. Då måste man minst vara två, eller företräda två åsiktsinriktningar?

Slutkommentar: Seminariet manifesterade statliga verks rädsla för kritik i en fråga som är komplicerad och kantad av beslut och ställningstagande, där man försöker ”smalna av” frågan och riskerna, så att de blir hanterbara. Man undviker konsekvent naturens komplicerade samspel och komplexitet. Man stödjer GMO-teknikens utbredning och fortsätter att inte ta hänsyn till den ekologiska produktionen. Och bina – de vill man överhuvudtaget inte ha med i diskussionen. De komplicerar bara allt så det blir oöverskådligt. Därför har man gjort en egen lagstiftning för bina, men bina har inte fått lämna vare sig åsikter eller remissvar till Jordbruksverket.

Ekolasse